Civilingenjör i maskinteknik - teknisk design

Hon kallar sig en slow starter. Efter gymnasiet gjorde Emelie Strömshed ett aktivt val att resa, jobba och bo utomlands. Fyra år senare var det dags.

–Jag har alltid vetat att jag skulle plugga vidare på universitet. Jag älskar att vara hands on och att vara kreativ. Samtidigt märkte jag att jag hade en fallenhet för matte och naturvetenskap, teknik lockade också. När det började bli dags för universitet började jag titta på utbildningar, jag hade min bror i och tyckte att det var en väldigt fin stad, så jag visste att det var dit flytten skulle gå.

Hon lusläste alla beskrivningar av civilingenjörsutbildningarna och fastnade för maskinteknik - teknisk design. Även en vän som pluggade teknisk design i Luleå pratade gott om ämnet.

–Kreativitet, industridesign och klassisk maskinteknik som grund tilltalade mig väldigt mycket. Det viktigaste jag fick med mig från utbildningen är nog problemlösningsförmågan, de lärde ut en metodik som är mycket värdefull.

När hon gjorde sin master intresserade hon sig mer och mer för proteser. Idag är hon egenföretagare inom området och har varit det sedan examen.

– Min approach till teknik är att den ska användas där den gör nytta och bidrar till att förbättra och underlätta människors vardag. För mig är medicinteknik och proteser de optimala områdena där tekniken verkligen gör skillnad och skapar så mycket värde för användarna.

I samtal med professorerna matchade Emelie till slut rätt i ett projekt där hon kunde arbeta med fokus på armproteser och där hon kunde ta fram en digital process för att skräddarsy armproteser med hjälp av olika typer av 3D-teknik. 

Under masteruppsatsen fick hon hjälp av professorn på IKDC som var specialist på 3D-printing och sedan en forskare på elektroteknik som höll på med robotstyrda armproteser. Sedan fick hon kontakt med en ortopedingenjör på ortopedtekniska avdelningen på sjukhuset i Lund som jobbar med att bygga proteser och träffa patienter. I sitt arbete hade han tagit fram ett slags kosmetiskt koncept som klickas fast på benprotesen. Emelie och ortopedingenjören såg synergier, teamade ihop och sitter sedan dess på MINC i Malmö.

– Vi jobbar i ett gränsland mellan områden som väldigt sällan annars möts och det tycker jag är jättespännande! När man pratar proteser, tänker många att vi är ett medtech-företag, men det är vi inte. Man kan säga att vi förvandlar en medtech-produkt, ett hjälpmedel till att bli en modeaccessoar så att det blir en helt annan känsla att bära protesen. 

– Jag jobbar med att designa människor kan man säga, skrattar Emelie. Det finns så mycket fantastiskt man kan göra i ett användningsområde där teknik och 3D-printing kommer tillrätta. Det blir väldigt konkret och tilltalande hur jag använder verktygen. Jag älskar design och mode, framförallt mode som ett sätt att uttrycka sig på, så att även kunna addera de bitarna till mitt arbete och hjälpa användare att uttrycka sin stil genom sitt hjälpmedel, känns extra värdefullt. 

På frågan om vad som är det bästa med jobbet svarar Emelie att hon gör det hon verkligen brinner för – att vara kreativ och att kunna göra något bra för en annan människa.

– Det är allt vad jag någonsin önskat att jobba med och jag kan göra det med friheten att vara min egen, det är värt så himla mycket. Flexibiliteten med det lilla företaget innebär också en stor variation i arbetsuppgifterna – den helheten hade jag inte fått någon annan stans.

Emelies tips till blivande studenter:

– Gillar du kombinationen teori och praktik är teknisk design klockren. Dra nytta av tiden i Lund och de kontakter som skapas, engagera dig! Var inte rädd att prata med forskare verksamma inom områden du är intresserad av, använd de valbara poängen för att välja det som verkar kul. Åk på utbyte om möjligheten finns, det var väldigt givande!