Attosekundforskningen steg för steg
![](/fileadmin/lth/images/nobel/8472.jpg)
Nedjma Ouahioune och Ann-Kathrin Raab, som båda är forskarstuderande, demonstrerar hur anläggningens minsta lasersystem fungerar. Lasern i de största systemen är infraröd och därmed inte synlig för ögat. Det minsta systemet är det enda med synliga laserpulser.
Professor Per Eng-Johnsson vid det storleksmässigt mellersta av forskargruppens tre system. Han beskriver det som ett ”lagomsystem”.
![](/fileadmin/lth/images/nobel/sv_labb_8191.jpg)
![](/fileadmin/lth/labb_8206.gif)
Här händer det – själva attosekundkällan. I den runda vakuumkammaren skapas attosekundpulserna.
Attosekundexperiment är känsliga för damm och vibrationer. Även om experimenten inte behöver bedrivas i ett renrum måste systemen stå på en skyddad, ren, tyst och avskärmad plats. Samtidigt är delar av den omkrinliggande utrustningen, som behöver finnas i ett närliggande rum, mycket högljudd.
![](/fileadmin/lth/images/nobel/8382.jpg)
![](/fileadmin/lth/8251.jpg)
I experimentkammaren, som här är en magnetisk flaskspektrometer, görs själva experimentet. Attosekundpulserna möter gaspartiklar i mitten. Elektroner samlas in med hjälp av magnetfält, och deras energi mäts.
I denna vakuumkammare kombineras attosekundpulser med mätpulser. Här kan tidsavståndet mellan pulserna justeras.
![](/fileadmin/lth/labb_8226.gif)
![](/fileadmin/lth/8399.gif)
För snart tre år sedan beställdes det nya terawattlasersystemet. Snart invigs det. ”Det var som att köpa något som inte fanns ännu. Det var ingen enkel upphandlingsprocess”, säger Per Eng-Johnsson. Fysicums tre lasersystem fungerar enligt samma grundprinciper men ser visuellt mycket olika. Det minsta är någon meter långt, det största 16 meter.
![](/fileadmin/lth/images/nobel/8472.jpg)
Nedjma Ouahioune och Ann-Kathrin Raab, som båda är forskarstuderande, demonstrerar hur anläggningens minsta lasersystem fungerar. Lasern i de största systemen är infraröd och därmed inte synlig för ögat. Det minsta systemet är det enda med synliga laserpulser.
![](/fileadmin/lth/images/nobel/sv_labb_8191.jpg)
Professor Per Eng-Johnsson vid det storleksmässigt mellersta av forskargruppens tre system. Han beskriver det som ett ”lagomsystem”.
![](/fileadmin/lth/labb_8206.gif)
Här händer det – själva attosekundkällan. I den runda vakuumkammaren skapas attosekundpulserna.
![](/fileadmin/lth/images/nobel/8382.jpg)
Attosekundexperiment är känsliga för damm och vibrationer. Även om experimenten inte behöver bedrivas i ett renrum måste systemen stå på en skyddad, ren, tyst och avskärmad plats. Samtidigt är delar av den omkrinliggande utrustningen, som behöver finnas i ett närliggande rum, mycket högljudd.
![](/fileadmin/lth/8251.jpg)
I experimentkammaren, som här är en magnetisk flaskspektrometer, görs själva experimentet. Attosekundpulserna möter gaspartiklar i mitten. Elektroner samlas in med hjälp av magnetfält, och deras energi mäts.
![](/fileadmin/lth/labb_8226.gif)
I denna vakuumkammare kombineras attosekundpulser med mätpulser. Här kan tidsavståndet mellan pulserna justeras.
![](/fileadmin/lth/8399.gif)
För snart tre år sedan beställdes det nya terawattlasersystemet. Snart invigs det. ”Det var som att köpa något som inte fanns ännu. Det var ingen enkel upphandlingsprocess”, säger Per Eng-Johnsson. Fysicums tre lasersystem fungerar enligt samma grundprinciper men ser visuellt mycket olika. Det minsta är någon meter långt, det största 16 meter.