Sverige behöver lyfta STEM – och lösa kompetensfrågan

Häromdagen hade jag förmånen att delta i en paneldebatt, arrangerad av Teknikföretagen inom ramen för Science Week i Södertälje, om hur kompetensbristen i Sverige behöver lösas med hjälp av fokus på det som kallas STEM (efter engelskans Science, Technology, Engineering och Mathemathics) – från barnsben, genom grundskolan och upp till högre utbildning.

Ska Sverige klara de stora omställningarna med digitalisering, energiomställning, nya avancerade material och läkemedelsterapier behövs nya satsningar och utbildningsplatser på ingenjörsutbildningar.

Om detta och om hur vi kan bli bättre på att skapa teknikintresse hos ungdomar talade vi om i debatten, som även gästades av utbildningsminister Mats Persson. Det här är vad jag för egen del vill understryka, i hopp om att Sverige ska lyfta teknikämnena eller STEM och lösa framtidens kompetensförsörjning:

Skapa intresse för teknik hos ungdomar

Att skapa ett teknikintresse och förmedla budskap om att både tjejer och killar har förmågan, samt att alla kan läsa teknik även om till exempel föräldrarna inte gjort så, är väldigt viktigt för att fler ska bli intresserade att läsa en teknikutbildning. För att vi ska lyckas behöver vi börja långt ned i åldrarna på grundskolan och jobba även med lärare, föräldrar och studievägledare.

På LTH börjar cirka 1 400 nya ingenjörsstudenter varje år, och 36 procent av dem är tjejer vilket är samma andel som har behörighet från gymnasiet. Dock blir det snedfördelat inom utbildningarna på LTH, där endast cirka 15 procent läser datavetenskap och elektroteknik.

En annan viktig snedfördelning i samhället är att över 60 procent av dem som söker till civilingenjörsutbildningar har föräldrar som läst högre utbildning – så tradition inom familjen väger tungt vid val av utbildning eller framtid.

De ungdomar som har höga betyg men som saknar tradition i familjen behöver vi komma i kontakt med och prata teknikutbildningar och framtid med. Här har både skola, samhälle och vi vid universiteten ett ansvar.

Nya teknikområden kräver nya utbildningsinsatser

Jag är glad att LTH har ett högt söktryck till våra utbildningsprogram och att vi fyller våra utbildningsplatser. Samtidigt ropar näringslivet efter fler ingenjörer, främst inom digitalisering, energiomställning och materialutveckling.

För att klara denna kompetensbrist och samhällets omställning behövs nya satsningar på utbildningsprogram inom till exempel avancerade material, elektromobilitet och medicinsk teknik. Digitaliseringen – som har spritt sig till alla branscher – skapar också ett stort behov, så stort att vi inte hinner utbilda i den takt som näringen önskar.

För att vi ska klara detta, och för att Sverige ska fortsätta sin tillväxt, krävs nya satsningar eftersom de program vi redan har är ”välsökta” och våra studenter har utsikter till en god arbetsmarknad.

Kort och gott – med adress till Sveriges utbildningsminister Mats Persson – så behövs långsiktiga satsningar och nya utbildningsplatser för att klara nya teknikområden och omställning.

Vad gör ingenjörer, och varför behövs de?

Om vi utökar med nya utbildningar och utbildningsplatser behöver vi fortsatt och envist attrahera ungdomars intresse för teknik och dessa roliga och stimulerande jobb som väntar efter en utbildning. 

Jag menar att branschen och akademin behöver svetsa sig samman – och prata om vad man gör som ingenjör. För att det ska bli trovärdigt behöver industrin beskriva lite närmare vilka olika typer av jobb som behövs nu och i framtiden. Och var någonstans jobben behövs! Och akademin behöver beskriva hur en utbildning leder fram till dessa jobb. Vi blir starkare i våra budskap tillsammans.

Jobben liksom utbildningarna bör också beskrivas utifrån olika perspektiv, och kommunikationen kring dem behöver målgruppsanpassas. Det finns mycket i ingenjörsyrket som kan attrahera väldigt många unga människor: hållbar utveckling, samhällsbyggnad, grön omställning och kreativitet som en del av problemlösningen.

Så vad gör en ingenjör egentligen, hur kan vi tillsammans beskriva rollen, arbetet och sammanhangen på ett bredare och mer attraktivt sätt än vad vi i akademin och näringslivet gör var för sig?

Annika Olsson

Rektor LTH