Smärtgränsen snart nådd!

I förra veckan inför Almedalen skrev jag en debattartikel med titeln "Smärtgränsen snart nådd" tillsammans med 16 andra företrädare för tekniska och naturvetenskapliga utbildningar. Det vi diskuterar är den urholkning av ekonomin som successivt skett under många år vad det gäller de utbildningar vi ansvarar för. Vi har effektiviserat och hittat nya sätt att undervisa genom att tillämpa nya pedagogiska lösningar samt använda ny teknik, och jag tror att många gånger har detta gjort att vi vässat våra utbildningar genom att vi fått tänka om och tänka nytt. Men vi anser att vi nått vägs ände!

Problematiken gäller naturligtvis inte bara våra utbildningar utan hela universitets- och högskolesektorn. Men när vi skriver detta kommer ibland kommentarer som "Varför behöver ni som redan har så mycket mer?" vilket även avspeglas i artiklar som den i Sydsvenskan den 2 juni, 2015. Det ifrågasätts varför olika utbildningar behöver olika mycket tilldelning och det är naturligtvis en relevant fråga. Sanimir Resic, prodekan vid humanistiska och teologiska fakulteterna (HT), ställer frågan "... varför behöver en student i matematik kosta dubbelt så mycket som en student i arkeologi eller språk eller historia?" i Sydsvenskan och även i en intervju på HTs hemsida. Om jag pratar från LTHs perspektiv så är detta inte korrekt återgivet i och med att vi har en intern omfördelning. Alla kurser ersätts inte lika, detta för att möjliggöra finansiering av till exempel dyr laborativ verksamhet. Matematik är en av de delar vid LTH som haft stora besparingskrav under senare år. Matematiken är dock ingången till de flesta av våra utbildningar och där behövs stora insatser för att överbygga glappet mot gymnasieskolan. Vid LTH använder vi inte bara tekniken inom undervisningen utan vi utbildar våra studenter för att kunna förstå och vidareutveckla den. Därför behöver vi utrustning som är i framkanten, och det kostar!

Jag är lika bestört som många andra över den låga nivån på lärarledd tid som man har på bland annat HT. Dock tror jag inte att vägen framåt är att vi internkannibaliserar på våra utbildningar. Låt oss ta diskussionen inom universitetet och inte via media. Då kan vi kanske reda ut vad våra studenter i till exempel matematik egentligen kostar och varför LTH erbjuder cirka fyra gånger så mycket lärarledd tid med nästan dubbla ersättningen samtidigt som vi betalar dyra laborationer och utrustning i till exempel fysik och kemi. Kanske kan vi lära av varandra?

Viktor Öwall
Rektor LTH