Klimatforskning på hög nivå

Den mjuka mossan breder ut sig som en behaglig heltäckningsmatta i skogsslänten vid forskningsstationen i Hyltemossa, söder om Perstorp. Luften doftar friskt av omgivande barrträd, och försiktiga regndroppar vittnar om ett annalkande regn.

Många av träden i området är numrerade med hjälp av skarpt gulfärgade plastband. På vissa träd ringlar sladdar upp längs barken. Andra stammar har blivit inklädda i skyddande plast så att de med viss fantasi och rätt skymningsljus skulle kunna förväxlas med spökliknande varelser. Det kan knappast undgå en besökare att här pågår någon form av forskningsarbete.

– Alla våra data är öppna. Andra forskare får gärna använda dem för sina egna projekt, exempelvis för att studera kolupptaget i svenska skogar eller hur klimatet påverkar skogens tillväxt, säger Janne Rinne, som är professor i naturgeografi och har det övergripande vetenskapliga ansvaret för forskningsstationen.

Under vår promenad i skogsområdet berättar han om alla olika data som forskarna samlar in. Det handlar exempelvis om meteorologiska data som temperatur, luftfuktighet, vindhastighet, solinstrålning. Temperaturen registreras från en meter ner i marken till 150 meter upp i luften. Och så mäter man växthusgaserna koldioxid, metan och lustgas – dessa data utgör kärnan i det omfattande europeiska forskningssamarbetet ICOS, som består av ett nätverk av mät-stationer över hela kontinenten.

– Och här mäter vi trädens temperatur. Den mäts under barken, säger Janne Rinne i förbifarten och pekar på sladdarna som sitter fasttejpade längs en av trädstammarna vi passerar.

Dessutom studerar forskarna i Hyltemossa numera även aerosoler, partiklar i luften, sedan kärnfysikerna flyttade sina fältmätningar till Hyltemossa för två år sedan. I ett par helt nystartade projekt samarbetar kärnfysiker och naturgeografer kring just partikelutsläpp från granar.

– Träden släpper naturligt ut en typ av reaktiva gaser som sedan bildar partiklar i luften, förklarar Janne Rinne.

Dessa luftburna partiklar har troligtvis en kylande effekt på klimatet genom att de bidrar till ökad molnbildning i atmosfären, men förståelsen för den här typen av mekanismer är fortfarande begränsad på grund av att få studier har gjorts på barrträd. Tack vare satsningen på projekt om luftburna partiklar i Hyltemossa är fältstationen numera med i ytterligare ett EU-nätverk med koppling till klimatforskning; ACTRIS. Kärnfysikern Adam Kristensson på LTH är ansvarig för mätningarna i Hyltemossa inom ACTRIS.

Janne Rinne betonar att Hyltemossa-stationen är tillgänglig även för andra forskningsfält som skulle kunna ha nytta av faciliteterna. På stationen finns flera övernattningsrum och ett kök, en verkstad och ett litet labbutrymme, kontorsplats och internet.

Efter en kort promenad i skogen når vi foten av den 150 meter höga masten. Den restes 2014, två år före den lägre masten. Forskningsingenjören Michal Heliasz, som också har slagit följe med oss i skogen, berättar att det tar cirka 30–40 minuter att klättra upp till toppen av den högsta masten. Och det måste göras varannan vecka då ett par sensorer i mätutrustningen längst upp ska torkas av.

– Fast på vintern när det är kallt och blåsigt tar det tio minuter längre tid att klättra upp, säger Michal Heliasz, med någorlunda neutral min.

Michal Heliasz ansvarar för forskningsstationens löpande servicearbete, såväl på marken som uppe i luften. Att arbeta i masterna kräver både utbildning, certifikat och säkerhetsutrustning. Man måste alltid vara två personer tillsammans där uppe av säkerhetsskäl. Om någon skulle bli akut sjuk eller skadad uppe i masten går det inte att ringa 112 utan klättrarna måste istället förlita sig på varandra och på det långa nedfirningsrepet som alltid ska tas med upp.

LUM:s utsända tittar lystmätet mot toppen och undrar om de som har tillstånd att klättra i masterna någon gång roat sig med att se vem som kan klättra upp fortast. Michal Heliasz ler, men skakar på huvudet.

– Nä, men det händer att man stannar upp och tar ett foto på utsikten någon gång ibland om det finns tid över, säger han.

Text: Lena Björk Blixt

Fotnot: Forskningsstationen i Hyltemossa har varit i bruk sedan 2014. Den ligger i en barrskog med 30 år gamla träd. Skogen är privatägd och kommersiellt skött.

Läs artikeln i LUM 4 2018

Till nytta för klimatet