Så kan svenskarna få mat om det blir krig

Glöm stora lager med konserver och torkad mat. Vid krig eller kris behövs främst andra sätt för att mätta Sveriges befolkning. Det anser flera forskare som studerar frågan, däribland Cecilia Tullberg, forskare i bioteknik vid LTH, Lunds universitet.

– Lager behöver ständigt uppdateras och underhållas, det är dyrt. Därför behöver företag också vara beredda på att snabbt kunna ställa om och producera livsmedel med till exempelvis andra råvaror. En kris kan också vara en gyllene chans att tänka nytt, öka konkurrenskraften och få nya intäkter, säger hon.

Beredskapsförmågan stavas alltså flexibilitet och konkurrenskraft där lagerhållning snarare är att betrakta som ett komplement till dess att alternativa försörjningskedjor är på plats. 

På vilka fler sätt kan Sverige förbereda sig? Här är fler sätt på hur Cecilia Tullberg och andra experter menar att samhället bör anpassa sig redan idag: 

Infrastrukturen måsta fungera. Frågan är större än vilken mat som ska ätas, enligt Cecilia Tullberg: Går elen får vi inte dricksvatten och livsmedelsindustrin kan inte processa maten. Fungerar inte vägnätet kommer inte transporterna fram. Om en hamn inte kan användas leder det till stora problem för hela livsmedelssystemet.

Bra matvanor underlättar. Frågan har också med våra matvanor att göra. Växtbaserade livsmedel är generellt mer resurssnåla och klimatvänliga att producera. Det finns också stora hälsofördelar med att äta mer växtbaserat jämfört med animaliskt. Vi bör därför underlätta för konsumenter att välja att äta hälsosam mat redan idag, säger hon. 

Hela råvaran ska tas om hand. Globalt räknar man att en tredjedel av maten som produceras till människor går till spillo. Exemplen är många: Fullt ätbara stjälkar och blastrester myllas ner i jorden, såvida de inte blir djurfoder eller biogas. Två tredjedelar av sallaten och en tredjedel av morötterna blir kvar på fälten. 

Ett annat sätt att mätta en befolkning vid kris kan vara att titta närmare på råvaror som vi knappt använder idag, som alger.

– Effektivare användning av våra begränsade resurser behövs inte bara vid en krigssituation, utan också för att klara klimatomställningen och en växande befolkning. Frågorna är intimt sammankopplade, säger Cecilia Tullberg.

Dags att äta upp livsmedelsindustrins rester. En hel del biomassa ratas idag på grund av smak eller konsistens, trots att den ofta innehåller värdefulla proteiner, fetter och kostfiber. 

Här finns en stor potential, enligt Cecilia Tullberg. Det pågår flera projekt som syftar till att ändra på situationen. På LTH forskas exempelvis bland annat på att göra mat av havreskalsrester liksom hårda, bittra men näringsrika raps- och hampfrökakor. I andra projekt studeras hur sockerrika rester från till exempel spannmål och potatis kan bli mat till bakterier och svampar som i sin tur blir proteinkällor eller producerar vitaminer, oljor och andra nyckelingredienser. 

Inom slakterierna och fiskenäringen är nästan hälften av det som produceras biprodukter – som klövar, blod, inälvor, skinn – vilka skulle kunna tas till vara på bättre sätt än idag. 

Närodlat och tåligare grödor. Ett annat spår som studeras är grödor som är resistenta mot klimatförändringar och som kan odlas längre norrut behövs i större utsträckning.

– Här blir växtförädling och precisionsodling viktiga redskap! Grödor vi odlat historiskt, som kulturspannmål, kan också komma att spela en viktig roll.

Mer närodlat gör oss mindre sårbara om importmöjligheterna skulle strypas. Sverige är idag Europas mest importberoende matland jämte bland andra Malta och Finland. Vi producerar mycket morötter, potatis, ägg, sädesslag och mjölk men i övrigt behöver vi köpa in från utlandet.

Mer eget utsäde och gödsel behövs. Men självförsörjande är vi egentligen inte ens på ovan nämnda livsmedel då dessa också behöver sådant som gödsel, utsäde (frön, groddar eller rotknölar av en gröda), diesel för transporter och djurfoder. Något som Sverige idag är extremt importberoende av. 

– Därför är det välkommet med pågående satsningar på inhemsk och fossilfri mineralgödsel och biodrivmedel. Även ett beredskapslager av utsäde diskuteras, säger Cecilia Tullberg.

Handelsavtal viktigare än självförsörjning. Internationell handel är viktig för livsmedelsförsörjningen, särskilt för små länder som Sverige. Att bli helt självförsörjande anses inte som ett eftersträvansvärt mål, något man insåg redan på 1940-talet. Bättre att få till handelsavtal med många länder för att försäkra sig om att det går att importera livsmedel och insatsvaror som inte produceras inom landet. Det ökar möjligheterna att hantera produktionsbortfall vid torka, utbrott av sjukdomar och andra kriser.

Innovativa livsmedel. En ökad produktion och export av förädlade råvaror kan stärka svensk konkurrenskraft och därmed resiliens (motståndskraft). 

– Förädlade och allra helst unika produkter ger bättre betalt. Det kan handla om nya slags ingredienser eller halvfabrikat såsom soppor, såser, mjölk- och köttanaloger.

Drönare och biosensorer. Precisionsodling och andra digitala lösningar kan också optimera användningen av biomassan. Exempel är drönare som exakt ser var i odlingen kvävetillförsel behövs och biosensorer som i realtid på olika sätt analyserar livsmedel, processlinjer och transportkedjor.

Statlig utredning listar sårbara områden

I februari släpptes den statliga utredningen ”Livsmedelsberedskap för en ny tid”. Den fokuserar framför allt på den akuta situationen och slår fast att Livsmedels- och Jordbruksverket och kommunerna har viktiga roller.  Nästa steg är enligt Cecilia Tullberg att definiera konkret vad som behöver göras framåt. Samarbete mellan olika samhällsaktörer blir viktigt för att tillsammans definiera hur målen ska nås.