Restprodukter kan bli nyttiga kostfibrer

Av vete gör man stärkelse, gluten och etanol. Kvar blir en fiberrik biprodukt som idag används som gris- och nötfoder. Nu har Lina Haskå, doktorand vid Lunds Tekniska Högskola, upptäckt att denna biprodukt utgör en outnyttjad potential och har förutsättningar att ingå i morgondagens mat med hälsoeffekter.

Hon har kunnat konstatera att de här kostfibrerna innehåller rikligt med fruktan och arabinoxylan, två ämnen som anses vara nyttiga för människan. De kan nämligen gynna tillväxten av de hälsosamma bifidobakterierna samt ge upphov till nyttiga nedbrytningsprodukter i tarmen. Lina Haskå har också sett att de lösliga arabinoxylanerna och fruktanerna ökar mängden propionsyra i tarmen. Det är bra eftersom propionsyra tros kunna bidra till sänkt kolesterolhalt. Liksom andra kortkedjiga fettsyror kan propionsyra också minska risken för benskörhet och tarmsjukdomar.

– Förhoppningsvis kan mina resultat på sikt utgöra ett litet bidrag till nyttigare mat. Människor behöver ju äta mer fiber, och spannmålsfiber överlag har visat sig ha flera hälsofördelar, säger Lina Haskå, doktorand i Industriell näringslära och livsmedelskemi vid LTH.

På vilket sätt industrin kommer att fånga upp resultaten är ännu inte klart. Kanske kan nästa steg vara att ta reda på hur vi bäst använder dessa vetefibrer praktiskt i vår kost.

 – Områden att utforska kan vara att utvärdera fiberns bakegenskaper och hur vi människor upplever dess smak. Eller om det går att strö det på filen och att använda det som fibertillskott i bröd, föreslår hon.

Idag processas vetet till mat i form av vetemjöl, stärkelse och gluten. En viss del används också till att framställa etanol. För att få ner utsläppen av koldioxid måste bensin nämligen innehålla en mindre andel etanol, som idag alltså kan framställas från bl a vete. EU föreslår fördubblad etanolhalt i bensin, vilket medför att mängden biprodukter från vete kommer att öka ytterligare.

Efter att vetet processats klart återstår alltså de biprodukter som Lina Haskå studerat. De flesta studier om fruktaners fysiologiska effekter har hittills utförts på fruktaner som isolerats från cikoriarot. Sådana fruktaner säljs av utländska bolag som livsmedelsingredienser och finns även i Sverige. Exempelvis används de som fettersättningsmedel i många produkter. 

  – Det vore så klart en fördel i sammanhanget om istället svensk råvara kunde användas även för detta. Men hittills har man inte vetat så mycket om vetefruktanerna, som har en något annorlunda kemisk struktur, säger Lina Haskå.

Projektet har finansierats av Vinnova, Cerealiastiftelsen och Lantmännen.
Lina Haskå disputerade torsdagen 31 mars kl 9.15 i hörsal B på Kemicentrum.
Läs mer här: http://www.lu.se/o.o.i.s/12581