Om berusningens kemi

Kemiprofessor Ulf Ellervik guidar dig genom de kemiska reaktionerna i kroppen när vi dricker alkohol – och ger ett och annat råd inför siste April och Valborg, då många gärna tar snaps till sillen eller dricker bubbel på eftermiddagen:

"Siste april är av tradition en dag som firas ordentligt i Lund. Så, när du då sitter där på picknickfilten med en snaps till sillen på morgonen eller kanske lite bubbel på eftermiddagen, kan det gott vara på sin plats att fundera lite på all den kemi du satt igång i kroppen.

När vi dricker alkolholhaltiga drycker påverkar etanolen oss till en början så att utsöndringen av det så kallade antidiuretiska hormonet hämmas. Detta hormons huvudsakliga uppgift är att reglera vår halt av natriumjoner i blodet och om hormonet minskar kommer mängden urin att öka. Alkohol gör alltså att vi blir mer kissnödiga och om vi inte dricker tillräckligt med vatten kommer vi att bli uttorkade. Varannan vatten är ett bra riktmärke. Alkoholen påverkar också de tunna blodkärlens förmåga att dra ihop sig vilket gör att vi kan bli blossande röda om kinderna efter en öl eller två. Eftersom det strömmar genom mer blod får vi också en känsla av värme.

Att vi blir berusade av alkohol är faktiskt inte helt enkelt att förklara. Etanolen kan nämligen påverka nerver på flera olika vis. Dels påverkas nerverna på ett ospecifikt vis, på samma sätt som vissa lösningsmedel gör. Organiska lösningsmedel, där etanol är ett exempel, kan nämligen passera blod-hjärnbarriären och löser sig sedan i den feta hjärnvävnaden. De flesta sådana ämnen sänker hjärnans aktivitet vilket leder till ett visst lugn. Så om du känner dig dåsig fram på eftermiddagen så vet du varför.

Etanol har dels denna allmänna effekt men den kan också binda till en specifik receptor, en mottagare för kemisk information, som kallas för GABA-receptorn. Namnet kommer från det engelska namnet g-aminobutyric acid, där den grekiska bokstaven g uttalas som gamma. GABA är en signalsubstans som används för att överföra information mellan olika nerver. Omkring 30 % av nervcellerna i hjärnan använder g-aminosmörsyra, som signalsubstansen heter på svenska. GABA-receptorer är inhibitoriska vilket betyder att de sänker nervaktiviteten och på så vis kan en hel rad andra nerver påverkas. GABA-receptorer finns av många olika typer och en av dessa, GABA_A, kan också binda in etanol. När etanolen binds in kommer receptorn att lättare binda in GABA vilket på så vis förstärker den hämmande effekten. I små mängder ger detta ett allmänt lugn medan högre halter leder till trötthet och insomning. Vårt minne påverkas också av föreningar som binder till GABA-receptorer vilket gör att en rejäl fylla kan ge allvarliga minnesluckor. Mycket höga mängder etanol ger så kraftig effekt att personen blir medvetslös. Dödsfall av akut alkoholförgiftning beror på att hjärnans andningscentrum stängs av och andningen upphör. 700 g etanol är tveklöst en dödlig dos men även betydligt mindre mängder kan vara farligt.

För att diskutera effekten av alkohol brukar promillehalter användas. Med promille menas hur många tusendelar av blodet som är etanol. Rent allmänt ger en milliliter ren etanol per kg kroppsvikt en alkoholhalt i blodet på 1 promille efter en timme. En halv promille ger lätt eufori medan en promille ofta ger kraftigt nedsatt motorik och lätt illamående. Tre promille kan leda till medvetslöshet och en alkoholhalt över fem promille är livshotande. Gränsen för rattfylleri ligger i Sverige på 0,2 promille och över 1,0 promille räknas som grovt rattfylleri.

Etanol är en kroppsegen substans som bildas i låga halter av bakterierna i tarmarna men större mängder måste på något vis tas om hand i kroppen. Det viktigaste enzymet för nedbrytningen av etanol heter alkoholdehydrogenas och det omvandlar etanol till acetaldehyd, ett ämne som faktiskt är betydligt giftigare än vad etanol är. Nedbrytningen av etanol sker framförallt i levern där det finns mycket av enzymet. Som en tumregel gäller att en normal alkoholkonsument kan bryta ner 10 gram etanol per timma. I snitt innehåller en flaska öl, ett glas vin eller en fyra starksprit mellan 15 och 20 g ren etanol och det tar alltså strax under två timmar att förbränna alkoholen. Det går att öka hastigheten för nedbrytningen något genom att äta fruktsocker, fruktos.

Den bildade acetaldehyden är som sagt giftigare än vad själva etanolen är och ger en rad typiska förgiftningssymptom såsom illamående och yrsel. För att bli av med acetaldehyden finns ett annat enzym med det snarlika namnet aldehyddehydrogenas som förvandlar acetaldehyden till ättika som kroppen kan ta omhand på ett effektivt vis. Slutresultatet blir koldioxid och vatten och en hel del energi, en fyra snaps innehåller mer energi än ett ägg och att storkonsumtion av öl ger en kaggeliknande mage är inte förvånande. Ättika är dock en syra och i vissa fall av överkonsumtion kan blodets pH faktiskt sjunka en smula, ett tillstånd som kallas för acidos.

Om acetaldehyden inte kan tas omhand ordentligt kommer vi att må riktigt dåligt. Troligen är acetaldehyd, tillsammans med vätskebrist och en lätt acidos de viktigaste faktorerna som ger baksmälla. En tredjedel av befolkningen är tämligen okänsliga för effekterna medan de flesta andra får nöja sig med att dricka mycket vatten och hoppas på det bästa.

/Ulf Ellervik, 2014-04-28 (ur Ond kemi)