Ny centrumbildning tar sikte på ett säkrare samhälle

Effekterna av den förödande tyfonen Haiyan som på kort tid ödelade stora delar av Filippinerna i början av november skulle blivit mildare om landet arbetat mer med systematisk riskreducering. Det menar Per Becker som är riskforskare vid LTH och mellan varven själv aktiv biståndsarbetare.

- Då hade man kanske återställt de förstörda mangrove-skogarna vilka fungerar som en buffert mot stormar, vågor och erosion och planerat så att folk inte bor vid utsatta kustområden i skjul med lösa tak av korrigerad plåt, exemplifierar han.

Han nämner Kuba som exempel för att visa att det inte alls bara är reserverat för rika länder att jobba så här. Där har man framgångsrikt integrerat riskreduceringen i det vanliga utbildningssystemet.

- Varenda kuban vet vad man ska göra när det kommer en orkan. Alla har spännband och markspett för att binda fast tak och plockar undan lösa prylar runt huset när stormvarningar kommer.

Tillsammans med en sydafrikansk kollega håller Per Becker just nu på att skriva en artikel som efterlyser mer stöd från det internationella samfundet till universitet i fattiga länder med stora katastrofrisker. Egen förmåga att utveckla kunskap och lösningar som är skräddarsydda för just deras situation, samt att sprida denna kunskap genom en kontinuerlig ström av välutbildade studenter, är helt avgörande för hållbar utveckling. Internationella organisationer kör för mycket ad hoc-lösningar, menar Per Becker.

- Jag har nog rest runt i mer än 40 länder och alla länder har minst ett någotsånär välfungerande universitet. Bara i ett sådant fattigt land som Tchad finns två universitet.

Dessutom; hjälporganisationer kommer och går, men universiteten består.  Han nämner Tanzania som exempel, där en internationell hjälporganisation hade varit och utbildat ledamöterna i en regional kommitté för katastrofhantering.  Två år senare fanns bara en av tjugo utbildade ledamöter kvar och inga andra med denna kunskap att rekrytera.

För att samla all den kompetens som universitetet rymmer har rektor Per Eriksson nyligen inrättat  en centrumbildning för att främja det ”resilitenta samhället”. Begreppet resiliens används av många discipliner, men kan i detta sammanhang förstås som ett samhälles förmåga och förutse, uppfatta, anpassa sig till och lära sig av störningar, trender, förändringar och katastrofer.

Till skillnad från den besläktade centrumbildningen ”Lund University Centre for Risk Assessment and Management” (LUCRAM), så kommer det nya centrumet att inrikta sig på att erbjuda infrastruktur som underlättar tvärvetenskaplig forskning och innovation. Centrumet kommer inte ha någon egen forskande personal utan är helt beroende av intresserade forskare.

- Det finns många spännande idéer på gång som jag hoppas få tillfälle till att återkomma till, säger Per Becker med ett småleende.


Kristina Lindgärde

Läs denna och andra artiklar i senaste LUM.

Vänligen notera att motsvarande artikel i papersupplagen tyvärr innehåller några sakfel vad gäller beskrivningen av centrumbildningen.