LTH:s jubeldoktor Tor Kihlman vill värna den tysta staden

Tor Kihlman är professor emeritus i teknisk akustik vid Chalmers och ledamot i Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien. Han och Olof Einarsson (E) var de första doktorerna som förlänades med doktorshatt, doktorsring och ett svenskspråkigt diplom av Lunds Tekniska Högskola, som då – 1967 – inte ännu blivit en del av Lunds universitet.

– Jag ska erkänna att jag letat förtvivlat i mitt minne efter ceremonin på LTH, men jag kan inte komma ihåg var den ägde rum. Däremot minns jag att det var en härlig disputationsdag med traditionell doktorsmiddag vid Svaneholms slott, och att vi gjorde en bussresa genom ett Skåne där rapsfälten lyste.

Efter tre år på Väg och Vatten vid LTH, där Tor Kihlman upprätthöll en laboratur i byggnadsakustik, återvände LTH-doktorn till Göteborg och Chalmers, där han blev professor i byggnadsakustik.

Så här 50 år senare, hur kändes det att vara tillbaka i Lund och bli jubeldoktor?

– Här ligger ju ingen prestation till grund, vi har bara blivit äldre och tiden har gått fort. Men promotionen var en lysande högtidlighet, präglad av akademisk pompa och ståt, en synnerligen elegant organisation.

Vad är du mest stolt över i ditt yrkesliv?

– Det handlar inte om enstaka episoder utan om verksamheter. Vad jag är mest nöjd med är att jag varit med om att ”förvetenskapliga” ämnet teknisk akustik. Det är en teknikvetenskaplig disciplin som är viktig inom så många teknikområden och som är väsentlig för industrin. Tidigare var ämnet inte lika tydligt, det var mer praktiskt och präglat av empiri.

– Sedan har jag i 50 år varit engagerad också i frågor som ligger nära politiken. För ett kvarts sekel sedan fick jag exempelvis i uppdrag av den dåvarande miljöministern att som enmansutredare ta fram en nationell handlingsplan mot buller, SOU 1993:65. En del av de åtgärder jag föreslog har tagit skruv, andra inte.

Vad lyckades du förändra när det gäller bullerregler i bostadsbyggandet?

– Vi som höll på med byggnadsakustik började redan under 1950- och 1960-talet att efterlysa skärpta krav när det gäller buller och ljudisolering av bostäder, och vi stötte på patrull flera gånger. Men i min utredning föreslog jag ett klassningssystem för ljudisoleringen och bullret i bostadshus, alltså inte bara minimistandard, och detta togs väl emot av marknaden. Denna ljudklassning gäller än idag och innebär att en förbättring med fyra decibel gör att ljudisoleringen går från exempelvis klass C till klass B.

Nyss trädde en ny förordning för buller i kraft, för att underlätta byggandet av fler små lägenheter för unga och studenter. Regeringen tillåter nya, enkelsidiga bostäder i kraftigt bullerutsatta lägen.

– Ja, och det är jag mindre glad över. För 50 år sedan satte vi ett långsiktigt mål för omgivningsbuller, ett siffervärde som hängt med i alla år (dygnsekvivalentnivå 55 dBA framför fasad) och som vi fortfarande har långt kvar att nå generellt. Detta mål satte vi på grundval av vad vi då visste om bullrets skadliga effekter. Idag vet vi att de skadliga effekterna är mycket mer allvarliga, och ändå höjer Regeringen riktvärdet med 10 decibel. Det är mycket.

Vad är problemet med mer generösa regler för byggande där trafiken hörs?

– Vi bygger oss fast med nya ohälsosamma bostäder i bullriga lägen. Jag är mycket ledsen över att politiker agerar kortsiktigt och med ett lättsinnigt penndrag helt utan vetenskaplig grund tar bort det mål vi haft väldigt länge.

Hur ser dina dagar ut nu?

– Jag har fortfarande anknytning till Chalmers. Jag undervisar inte men har ett skrivbord i ett hörn och puffar på några av våra post doc-kollegor, ger dem råd när det gäller hur skriva och verka.

Vad minns du med särskild värme från Lund och LTH?

– Jag vill nog tillägga och understryka här att jag är glad att ha varit med under en tid när det var möjligt att forska utan att i förväg ange så kallade deliverables. Under de första tio åren av min forskningsbana kunde jag ägna mig i stor frihet åt ljudisoleringsstudier, precis så som jag ansåg att studierna borde inriktas och utformas. Då rådde stor frihet under ansvar.

Tiina Meri

FAKTA | Tystare städer

”Staden är inte bara buller, den har också platser och områden med tystnad att vara rädda om. Vi ska inte bara riva för ljus och luft, för då kanske vi släpper in buller i tystnaden.”

Det menar Tor Kihlman, professor emeritus i teknisk akustik vid Chalmers och numera jubeldoktor vid LTH, Lunds universitet. Den sista vetenskapliga rapporten som han medverkade till var Quieter Cities of the Future, utgiven 2014 av International Council of Academies of Engineering and Technological Sciences, CAETS.

MER OM | Trafikbuller

Forskning visar att trafikbuller även vid relativt måttliga nivåer orsakar negativa hälsoeffekter, exempelvis hjärtinfarkt. I en debattartikel i Svenska Dagbladet argumenterar fem forskare emot försvagning av bullerregler i Sverige.

Läs också artikeln där Tor Kihlman påpekar att flera av de åtgärder som krävs för att minska trafikbuller ligger i linje med vad som krävs för att tackla klimatförändringarna – exempelvis upphandling av tyst kollektivtrafik, lägre hastigheter och att genom god stadsplanering använda byggnader som effektiva bullerskärmar.