Hopp om lokal tillverkning av läkemedel

Nästa generations läkemedel, hur ser de ut?

Bernt Nilsson är professor vid Institutionen för kemiteknik vid LTH och leder en forskargrupp inom avancerad processteknik – och han ger beskedet:

– Om framtidens mediciner säger vi idag att de kommer att bli extra effektiva, ha stor precision och vara anpassade efter individen. Samtidigt är det rådande paradigmet att de här medicinerna blir för dyra, att det inte är realistiskt med individualiserade läkemedel inom överskådlig tid.

Skräddarsytt, till lägre kostnad

Det senaste decenniet har Bernt Nilsson samarbetat med läkemedelsbolag i olika projekt med sikte på att sänka utvecklings- och produktionskostnader så att läkemedel – världen över – kan skräddarsys för tämligen snäva patientgrupper och ändå bli överkomliga i pris.

– Tillsammans med Novo Nordisk i Danmark tar vi viktiga steg mot precisionsläkemedel när vi tillsammans utvecklar vad vi kallar smarta minifabriker. I labbet idag producerar vi en medicin mot bröstcancer, baserad på monoklonala antikroppar.

Den smarta minifabriken – som sent i den så kallade nedströmsfasen gör ”trick” på molekylnivå – går att använda på två sätt. För det första går det att flytta produktionsteknik som används vid fullskalig tillverkning ner till labbnivå där forskningen på nya mediciner görs, så att utvecklingen blir snabbare och billigare.

För det andra går det att faktiskt tillverka läkemedel i liten mängd, till exempel på en onkologisk klinik som behöver små mängder, uppskattningsvis 500–1 000 doser om dagen.

Helst lokal tillverkning

– Visionen är att läkemedlen i framtiden kan tillverkas i många fler fabriker och helst lokalt, på apoteket eller kliniken. I verkligheten finns många hinder för detta, men det etiskt riktiga är förstås att vi ser till att patienter runt hela jordklotet får tillgång till rätt mediciner, till rimligt pris. 

Sett ur läkemedelsindustrins perspektiv är det lika dyrt och tidskrävande – ofta förflyter åtta till tio år – att ta fram mediciner som behövs i små mängder som att utveckla förväntade ”storsäljare”.

– För industrin är det samma utvecklingskostnader och samma startsträcka för varje riktat läkemedel mot det man förr tyckte var samma sjukdom. Även om två nästan identiska mediciner tas fram måste båda genomgå exakt samma studier. Utmaningen är alltså att göra processerna effektiva, så att riktade läkemedel blir tillgängliga för fler. 

Industrinära – och mer dagsaktuellt

I USA och Europa finns en handfull forskargrupper som arbetar med att effektivisera nedströmsfabriker för nästa generations biologiska läkemedel.

– De har alla närhet till större läkemedelsföretag. Utan sådan närhet kommer vi forskare inte åt de molekyler som utvecklas inom industrin. Mina kollegor och jag hade förstås kunnat forska utan läkemedelsindustrin, men min övertygelse är att samarbetet gör att forskningen blir mer dagsaktuell och relevant för samhället idag.

TIINA MERI

Biologiska läkemedel i tre delsteg

• I den så kallade ”uppströmsfasen” odlar man genmodifierade organismer som i sig producerar många olika proteiner – någon av dessa är en önskad produkt, till exempel en antikropp eller ett hormon.
• I den andra fasen – i ”nedströmsfasen” – plockas den önskade molekylen ut genom specifika reningsmetoder, exempelvis kromatografi. Sent i denna fas manipuleras molekylen enzymatiskt, så att läkemedlet kan bli mer riktat och exempelvis upptagningen i blodet förbättras.
• I den tredje och sista fasen placeras molekylerna i en formuleringslösning och blir till läkemedel som kan användas.

FAKTA | Biologiska läkemedel

Biologiska läkemedel slog igenom av slutet av 1980-talet. Under 2000-talet har marknaden närmaste exploderat för dessa läkemedel – idag är åtta av de tio bäst säljande läkemedlen i världen biologiska istället för syntetiska, och antalet biologiska läkemedel väntas öka drastiskt de kommande åren.