Förlegad bilnorm styr trafik- och transportpolitiken – cykeln missgynnas

Svenska forskare är överens om att bilismen måste minska rejält för miljöns och klimatets skull. Trots det planeras trafiken fortfarande med bilen som utgångspunkt och mer hållbara trafikslag får anpassa sig. Det är en bild som andra påtalat och som nu bekräftas.

– För mig var det förvånande att cyklingens uteslutning på nationell nivå var så genomgående. Cykling är visserligen något som man gör på lokal och regional nivå, men det behövs stöd i form av nationella krafttag i både ord och handling, säger Janet van der Meulen som den 29 november vid Lunds universitet disputerar på avhandlingen ”In the shadow of cars: Vélomobility as a political project”.

Under sitt avhandlingsarbete har Janet van det Meulen gått igenom besluts- och planeringsdokument från Trafikverket, regeringen och Vinnova samt intervjuat nyckelpersoner.

– Sammanfattningsvis visar mina analyser att bilnormen återskapas i policy och planering genom invanda, och ibland omedvetna, tolkningar och praxis. Vår föreställning om bilens nödvändighet är så djupt rotad så att vi knappt är medvetna om det. Den styr vår uppfattning om tid, rum, säkerhet, smidighet och bekvämlighet.

Forskare: ”Elcykel en gamechanger – men ignoreras”

Även föreställningar om framtida mobilitet utgår från bilen, visar Janet van der Meulens genomgång. Medan det läggs stora summor på elektrifiering och automatisering av bilflottan lyser andra alternativ med sin frånvaro.

– Detta trots att forskning visar att det är mer hållbart att skala upp kollektivtrafik och cykling och att bygga samhällen som minskar behovet av långväga vardagsresor, säger Janet van der Meulen.

Elbilar dras också med miljöproblem vid produktion och efterhantering samt att behovet av vägar och parkeringsplatser kvarstår, poängterar hon. Dessutom tenderar bilar också att bli större och tyngre vilket riskerar att urholka miljövinsten av elbilar. 

– Det är också förvånande att inte ens elcykelns potential för längre resor i kuperad terräng är uppmärksammat någonstans. Den är en gamechanger som nationellt ignoreras, säger hon.

Bilens framkomlighet prioriteras

Ett exempel på att cykeln står i skuggan av bilen är att Trafikverket enligt rådande regelverk enbart kan bygga en cykelväg om den ”avlastar bilvägen”. 

– Detta är konstigt eftersom det låter som att den är till för att gynna biltrafiken, inte för att ge cyklister den bästa möjliga förbindelse, säger Janet van der Meulen. 

Även myndigheternas säkerhetstänk utgår till stor del från bilen. 

– När myndigheter presenterar säkerhetslösningar är det inte sällan lösningar som samtidigt säkerställer bilens framkomlighet. Ett klassiskt exempel är så kallade 2+1 vägar med sina mittbarriärer och höjda hastighetsgränser, vilka innebär ökad säkerhet och framkomlighet för biltrafik men stora barriärer och risker för cykling, säger Janet van der Meulen.

Nya betydelser och begrepp behövs 

Avhandlingen argumenterar för att transportpolicy och planering bör ta avstamp i en målbild som prioriterar välbefinnande, jämställdhet och hållbar tillväxt framför ohållbar ekonomisk tillväxt och långväga individuella transporter. 

Ett steg framåt är att diskutera innebörden av begrepp eller justera terminologin, föreslår Janet van der Meulen, så att gång och cykling bättre representeras.

Exempelvis så förmedlar ”Oskyddade trafikanter” en bilnorm. Också betydelsen av ”plats” kan vara någonting att diskutera kring, föreslår hon. (se länk).

– En ändring av dess betydelse kan potentiellt bidra till ett mindre bilinriktat samhälle. I stället för att vara liktydigt med en trafikfunktion bör det vara förknippat med livskvalitet och livsmiljö. 

Ett annat begrepp som Janet van der Meulen föreslår bör diskuteras mer framåt är tillgänglighet. I den rådande nationella diskursen förknippas ordet stark med trafik som är arbetsrelaterad och ger tillväxt, medan det nationella målet är att erbjuda grundläggande tillgänglighet till alla.

– Att kunna ta sig till jobbet på ett bra sätt är så klart viktigt, men det finns fler grundläggande behov, såsom att hämta och lämna barn och fritidsresor, säger Janet van der Meulen. Och det finns barn och äldre, som inte tar sig till jobb men har andra behov.

Ett ytterligare begrepp är innovation.

– Det förknippas framför allt med konkurrenskraft samtidigt som det finns ett stort hopp att innovationer ska uppnå hållbar mobilitet. Det går inte riktigt ihop. 

– Sammantaget är det ett problem att den nationella, diskursiva verktygslådan inte är anpassad för att stärka cykeltrafiken.

Länk till avhandling 

Relaterad läsning "Så blir livet i staden om vi når klimatmålen"

Janet van der Meulen i forskningsportalen.

Foto av Janet van der Meulen: Joacim Lundberg.