"En satsning som är till gagn för hela Europa"

Ur leran på den skånska slätten reser sig ESS och Max IV – två forskningsinfrastrukturer som ska hjälpa stora delar av forskarsamhället med den senaste och mest avancerade tekniken. De har samma uppdrag, olika teknik och olika ägarbilder.

Max IV är en nationell anläggning med svensk finansiering och med Lunds universitet som värdorganisation. ESS är ett samarbete mellan 13 europeiska stater, där Sverige och Danmark utgör värdländer.

Traditionellt har sådan avancerad infrastruktur krävts inom naturvetenskapen och då ofta begränsat till fysik. Nu ser vi behovet öka, inom allt fler vetenskapliga områden.

Idag vilar forskning mer och mer på hanteringen av stora mängder data. Därför är ESS och Max IV rätt i tiden.

De stora frågorna som måste besvaras - och där vetenskap och forskning spelar en stor roll - handlar om hälsa, klimat och hållbarhet. På övergripande nivå är frågorna hur vi ska leva våra liv och utveckla våra samhällen. FN pekar på framtidsutmaningarna med sina 17 hållbarhetsmål.

Alla dessa mål visar behovet av en mycket bred grundforskning. Behovet har nog aldrig varit större, eftersom samhällsutmaningarna är så pockande och historien visat att forskningens "svar" ofta kommer där vi minst anar det.

Den möjlighet som nu öppnar sig i Lund – med avancerad forskningsinfrastruktur som har internationell kapacitet – ger oss ett försteg och måste ses som en hävstång även för andra satsningar och investeringar.

Det ställer dock krav på samverkan. För LTH:s och Lunds universitets del har det bland annat lett till planerna för att expandera campus i nordväst.

Spännande hade varit att göra utvecklingen av campus inom Lunds universitet till ett forskningsprojekt.

Tänk att ta in all den kunskap som det breda universitetet äger och låta en vilja till nyskapande vägleda arbetet med campusutveckling, som i sig blir en stor fråga för LTH de närmaste 15 åren.

Hållbarhet hade då kunnat vägleda på "bredden" och ett nytt arbetssätt tas fram för att tvinna ihop Brunnshög och Ideon, liksom för att utveckla nya konstcampus i Malmö.

Ett sådant forskningsprojekt hade kunnat skapa en plattform av internationell karaktär, där hela världen hjälper till och även får något tillbaka från Lund.

Precis som med ESS skulle arbetet ske med open source och open data som grund.

Tillsammans kan vi skapa platser där akademi, näringsliv och det offentliga möts och delar erfarenheter. Platser där utbildningen alltid är av spetskaraktär, eftersom forskningen ligger än närmare.

Kanske lyckas LTH rent av sudda ut gränserna helt mellan forskning och utbildning, och på så vis ge studenterna de verktyg de behöver för framtiden?

Spännande vore också om staden Lund skulle hålla i ett arbete där vi kan se hur hela staden utvecklas.

Skulle de kunna samla de aktörer som finns idag och fundera på vilka fler som borde bjudas in internationellt? Lunds kommun har, gissar jag, redan en mycket tydlig uppfattning vad staden vill kring hållbarhet, resiliens och attraktionskraft – och Science Village är en chans att stärka den helheten.

Lunds universitet leder just nu ett arbete som svar på en utlysning som EIT (The European Institute of Innovation and Technology, del av EU:s ramprogram Horizon 2020) kommer att göra för temat kultur och kreativa näringar.

Jag hoppas att det arbetet kan förstoras och lyftas till en högre nivå, så att frågor om stadsutveckling, modern forskningsinfrastruktur och morgondagens akademiska miljöer ingår.

Här kan vi få humaniora och naturvetenskap att mötas, och knyta ihop påsen för stadens utveckling och universitetets framtid.

Detta kan i sin tur leda till en uppvaktning av Kommissionen och att vi får en egen, unik satsning som är till gagn för hela Europa: Arts and Science 2030.

Att göra så vore helt krasst ett sätt att också få en större ekonomisk satsning på Lunds universitet och LTH än vad Stockholm någonsin kan ge.

När vi nu har lånat leran, som annars gett oss mat, till forskningsinfrastruktur är det allas vårt ansvar att se till att den kommer till användning.

Vi behöver se till att investeringen mångfaldigas – att vi får mer kunskap, fler lösningar och en dynamisk och modern utbildnings- och forskningsmiljö. Hållbarhet är flerdimensionell och ingen vetenskap kommer ensam att kunna lösa framtidens utmaningar.

Pia Kinhults krönika publicerades ursprungligen i LTH-nytts Jubileumsnummer "En tidsresa tillsammans", nr 1 2021.