För ca 250 000 år sedan framträdde ”den vetande människan”, Homo Sapiens. Till Homo Erectus och Homo Sapiens knyter vi enkla och primitiva redskap. Det stora tekniksprånget framåt kom för ca 50 000 år sedan med framställning av standardiserade stenredskap och smycken. Hos Cro-Magnon-människorna som levde i sydvästra Europa har man funnit mängder med redskap utförda i olika och distinkta former. Flerstycksredskapen (t.ex. båge och pil) utvecklas. Kläder samt rep och linor framtages. Som utlösande faktorer har pekats på hjärnans förändring och struphuvudets utveckling. Dessa anatomiska drag är avgörande för att mänsklig kreativitet och kulturförmedling skulle spela en stor roll.
Genom detta tog människan också steget in i en bioteknisk utveckling. Evolution övergick i technolution. Människan har sedan systematiskt utvidgat sin användning av tekniska föremål och system. I dag är människa och samhälle en komplex struktur av samverkande
biologiska och teknologiska system.
Jorden består av fem sfärer som uppstått innan människan kom till samt av två människoskapade.
De fem är:
- Lifosfären – berggrunden som omsluter magman i jordens inre
- Pedosfären – jordlagret eller myllan som i olika tjocklekar täcker berggrunden
- Atmosfären – luften som i ett 100 km hölje omsluter jorden
- Hydrosfären – vattnet som utgör 1,4 miljarder km3, varav 97 % är saltvatten
- Biosfären – floran och faunan, där människorna som massa fyller lika mycket som boskapen
De två människoskapade – resultatet av ”Homo Technicus” aktiviteter – tar en allt större plats i tillvaron. Det rör sig om den fysiska Technosfären, huvudsakligen uttryckt i städer och infrastruktur. I dag finns 12 megastäder (mer än 10 milj inv) och ca 800 städer med 0,5 milj inv. Denna technosfär växer explosivt genom ”urban sprawl”.
Den senast tillkomna sfären är den som bildas genom informationsteknologin och www-strukturen. Ett globalt sammanhängande tankemönster och en kunskapsbank uppstår efterhand. Den franske filosofen Teilhard de Chardin har benämnt detta för ett tänkande skikt eller förnuftslager. Han menar att när alla människor förbundits tankemässigt och en ”noosfär” (gr noos – förnuft) skapats, då får det globala hänsynstagandet större betydelse. Tekniken genom noosfären, möjliggör ett världssamvete och en global kontroll.
Bilderna är uppbyggda med inspiration i Leonardo da Vincis ”Vitruvian Man”. Människan i cirkelkvadraten är symbolen för en harmonisk relation mellan människan-kosmos (naturen)-byggnaden (tekniken). I en cirkelkvadrat, där tekniken omsluter naturen, insättes en nutidig ”Homo Technicus”. Det nya relationssystem som uppstår på grund av denna teknomänniska belyses av bildspråket.
Vid konstruktionen av bildspråket har bilden av ”Den vitruviska människan” valts som utgångspunkt. Människan i cirkelkvadraten representerande den ideala balansen eller harmonin i tillvaron passade renässansens tänkande. Denna tankegång är nödvändig i vår tid, där behovet för långsiktig hållbarhet på ekologisk grund blir alltmer påträngande. Därför är cirkelkvadraten och människan en stringent symbol, kanske tidlös, men i varje fall ytterst relevant för vår tid.
Dock föreligger en klar skillnad i de inbördes relationerna i bilden. Leonardo da Vincis teckning har människan i en kvadrat som huvudsakligenär ”inordnad” i cirkeln. Detta kan tolkas som att kosmos/naturen är det omslutande och inne idetta finns byggnaden/tekniken. En sådan tolkning svarar ju till verkligheten under renässansen, där teknik och byggande hade ett begränsat inflytande på omgivningarna.
I en ny bild anpassad för vår tid har tekniken överordnat sig naturen, såväl i mikro- som makro-skalan. Naturen existerar nu på teknikens villkor, det vill säga omvänt från renässansen. En riktig bild av denna situation talar för att cirkeln placeras inne i kvadraten. Samtidigt bör människofiguren vara större eftersom både påverkansmöjligheten och resursuttaget är större.
Man får därmed en inverterad geometrisk figur – en makromänniska i en kvadratcirkel. Den nya balansen som efterlyses har inte en svårpåverkbar natur, utan en svårkontrollerad teknologi som den stora utmaningen. Naturen blir något som behöver skyddas och teknologin en faktor som måste tämjas och styras. Samhällsutvecklingen har gått från teknik i ett natursamhälle till natur i en teknologitillvaro. Från människan i cirkelkvadraten till bioteknikvarelsen i kvadratcirkeln.
Renässansens ideal var harmoni och balans i relationen människa–natur–
teknik, det vill säga i tillvaron som helhet. ”Sfärernas harmoni” var ett
uttryck för detta.
Sedan denna epok har teknologin förändrat det mesta. Dimensionerna
har ökats och komplexiteten tilltagit. Och detta gäller inte enbart de tekniska systemen. Även naturen har vuxit och kosmos har blivit större. Vetenskapen har trängt in i livets innersta strukturer och kosmos har beskådats i nya rum- och tidperspektiv.
I denna process är fortfarande balans- och harmoni-idealet relevant och långsiktigt hållbara samhällskonstruktioner eftersöks. Större dimensioner, flera perspektiv, mera kunskap och högre komplexitet ger möjligheter att hantera de nya utmaningarna.
Sedan den moderna vetenskapen och industrialismen utvecklats –
1800- och 1900-talen – har dimensionerna i samhället ändrats på
alla teknikinfluerade områden. Begreppen större, snabbare, tyngre etc. har blivit mycket påtagliga. Den relativa balans som (kanske) fanns
tidigare har förryckts. Tekniksamhället ställer människan inför helt
nya dimensioner. Detta tekniksamhälle, ”modell XXLarge”, måste
ges motvikter och nya balanser.
Karaktären av denna nya balans handlar om etik, ekologi, estetik, mångfald och empati. Avvägningen mellan teknologiutvecklingen och humansamhällets behov är nu en grundläggande utmaning för mänskligheten.
TELLbilderna ska göras så neutrala som möjligt, dvs. de ska visa både plus- och minusaspekter. De ska inte ge svar utan ställa frågor och vara problematiserande.
Den grammatik som gäller för bildkompositionen är att den ska ange en klart definierad situation, ha en bildmässig stringens, vara estetiskt kvalitativa, presentera kunskap och stimulera till reflexion. Det är en fördel om de är pedagogiskt provocerande.
Den biotekniska människan ska i varje bild intaga en central position och bilden ska kunna bidraga till sökandet efter ett humanteknologiskt vägval.
För vårt samhälle behövs säkerhet. Den teknologiska utvecklingen måste präglas av så stor försiktighet och kontroll att människor kan känna förtroende för och tillit till tekniken. Hoppfullhet måste ersättas av tilltro och detta sker endast om teknikutvecklingen styrs av humanteknologiskt kompetenta organisationer och personer samt av en global samordning.
Många människor – inte minst de yngre – ser idag tekniken som en negativ kraft, som ”en bov” som förstör och hotar. Men teknologin är neutral, den är varken ond eller god. Den kan däremot användas i både sämre och bättre syften. Det är upp till människan att hantera den rätt. Att hantera tekniken rätt är i hög grad en fråga om etik. Därför är teknik och etik nära förbundna när det gäller vårt samhälle och vår framtid.
Begreppet god-dålig har att göra med etik och etik är en fråga om val. Då det teknologiska komplexet grundläggande är en process eller rörelse, så måste etiken kopplas till riktningen det vill säga till vart denna rörelse pekar. Man kan därför inte komma ifrån en diskussion om målen för den tekniska utvecklingen.
LTH Lunds Universitet © 2020