Upplysningstiden är en period då det mänskliga tänkandet på många sätt lösrev sig från religiösa och antika bindningar. Den präglas av tron på förnuftet och strävan att utbreda vetandet. Perioden avgränsas av två bokutgivningar: en av John Locke (An Essay Concerning Human Understanding, 1690) och en av Immanuel Kant (Kritik der reinen Vernunft, 1781).

Upplysningen innebar stora tankemässiga språng framåt i Europa inom filosofi, naturvetenskap och samhällsorganisation. Det rationella tänkandet och kraven om empirism kom att dominera och påverka i stort sett alla aspekter av samhällslivet. Framträdande filosofer, vetenskapsmän och författare från främst England, Tyskland och Frankrike profilerar perioden.

Denna tekniska utveckling är förknippad med framställningen och bearbetningen av glaset. Upplysningstiden har helt klart glasteknologin som fundament.

Från 1300-talet fram till 1700-talet skedde en enorm glasutveckling. Synsinnet är människans starkaste sinne och nya redskap som förstärker detta, har stor betydelse.

De slipade linsernas betydelse kan inte övervärderas. Till exempel innebar glasögonen som kom i bruk från 1300-talet att åldersmässig synsvaghet (presbyopia) kunde motverkas och förmågan att se därmed förlängdes. Från glasögon kom

Man kan se renässansen som kommunikationsteknologiernas genomslag med fyra huvudinriktningar: Den marina kommunikationen med en global sjöfart. Den mentala med den tryckta boken. Den personliga med speglingen och den sociala med den urbana idealstaden.

 utvecklingen av mikroskop och teleskop, instrument som öppnade för insikt i naturens mekanismer, organismer och principer. Man kunde med dessa se ner i materien och ut i kosmos.

Uppfinningen av sex värdefulla vetenskapliga instrument inom få årtionden på 1700-talet fick också en våldsam effekt på den vetenskapliga utvecklingen. Dessa var teleskopet, mikroskopet, luftpumpen, pendylklockan, termometern och barometern. De bidrog alla till att man kunde experimentera och mäta vilket hade varit omöjligt tidigare.