Teknikutvecklingen tilltar kontinuerligt sedan människan lämnade Afrika och accelererar i Europa. Alla kända storlekar, vikter och

hastigheter ökar. Den historiska balansen mellan människa, natur

och teknik sprängs. Människan blir storleksmässigt en ”molekyl” i

de makrotekniska systemen – förmågan ökar och helhetsgreppet minskar.

Reaktionen mot den nya tekniken uppstår redan när de första

textilmaskinerna tas i bruk. Maskinstormarna blir ett ofrånkomligt inslag i samhället – framsteg och motstånd går hand i hand.

Med den ökade förmågan och de nya systemförstärkningarna får

människan större frihet. Samtidigt ökar beroendet av systemen.

Mer frihet betyder samtidigt flera bindningar. Livssituationen blir

alltmer komplex och hela balansen mellan det fria och det bundna

blir alltmer oöverskådlig och svårhanterbar.

Det intrikata samspelet mellan teknologin och människan ökar.

Herre-slav-dilemmat fördjupas. Människan blir en Homo Super

Technicus – mera kapabel men mera teknikavhängig.

Under tidig medeltid blir vind- och vattenmöllorna vanliga. En ny energiteknik växer fram. År 1100 finns en vattenmölla per 50-60 hushåll i Västeuropa.

Med ångmaskinen görs det djupa inhugg

i naturen. Skogen fälldes och senare bryts

stenkol och det byggs stora infrastrukturella

anläggningar. Samtidigt ökar insikten om

naturvetenskap och teknologi.

Samhället står inför nödvändigheten att finna energikällor/metoder

som kan klara den befolkningsmässiga och ekologiska utmaning som uppstått. I dagsläget synes väte som energibärare vara den enda vägen och detta kräver teknologier som producerar väte.