Vid namngivning av komplex generellt gäller att först kommer ligandernas namn med ändelsen -o ordnade efter bokstavsordning (räkneprefixen inverkar inte) oberoende av om de är laddade eller neutrala. Exempel på ligandnamn är: fluoro, kloro, bromo, iodo, oxo (O2-), peroxo (O22-), tio (S2-), hydroxo (OH-), cyano (CN-) och tiocyanato (SCN-) och de oladdade liganderna akva (H2O) och ammin (NH3).
Sist kommer centralatomens namn vilket, för neutrala och positiva komplex, är identiskt med elementnamnet. Är komplexet negativt skall centralatomens namn ha ändelsen –at (jmf med negativa sammansatta joner). I vissa fall får centralatomen här namnet efter den latinska stammen åtföljt av –at. Exempel på detta är ferrat (Fe), argentat (Ag), aurat (Au), plumbat (Pb), stannat (Sn). Även sulfat (S), nitrat (N) och karbonat (C) är exempel på detta.
Exempel: tetraakvadihydroxoaluminium(III)jon (alt -(+1)jon) och om det är en förening, tetraakvadihydroxoaluminium(III)nitrat (alt -(+1)nitrat), diammindibromodiklorokoboltat(III)jon (alt -(-1)jon) och om det är en förening kaliumdiammindibromodiklorokoboltat(III) (alt -(-1)).
Kaliumhexacyanoferrat(III) är ett entydigt och därmed tillräckligt namn som ger formeln K3[Fe(CN)6], räkneprefixet tri- behöver inte användas eftersom oxidationstalet (III) för järn är givet och cyanidjonens laddning -1 anses ”självklar”. Det är dock aldrig fel att vara övertydlig!
Tillvägagångssättet vid namngivning av komplex är:
Vi tar ett hypotetiskt exempel: Na2[PbI3Cl2(NH3)] som heter (di)natriumammintrijododikloroplumbat(IV). Är komplexet positivt krävs negativa motjoner för att bilda föreningen och dessa anges som motsvarande negativa jon. Vi tar ett hypotetiskt exempel: [PtBr(CN)(OH)(H2O)(NH3)]NO3 som heter akvaamminbromocyanohydroxoplatina(IV)nitrat.