Man måste kunna lita på sin robot
2014-12-16
Civilingenjörsstudent Mikael Gråborg spelar sten, sax, påse med roboten Nao. Fotograf: Erik Andersson.
Hjälprobotar förväntas ta större plats i hemmen i takt med att tekniken utvecklas och andelen äldre ökar. Nya resultat från ett studentprojekt tyder på att robotar bör ha mer mänskliga drag för att skapa tillit hos de äldre. Projektet presenteras den 16 december kl 9.15 på LUX sal C:121. Samma dag presenteras även fjorton andra studentprojekt från kursen ”Neuromodellering, kognitiv robotik och agenter” i samarbete mellan institutionen för designvetenskaper på LTH och avdelningen för kognitionsvetenskap.
Studenternas handledare Susanne Frennert, som själv forskar om människors samspel med hjälprobotar i hemmen, säger att resultaten som framkommit vid studierna är användbara när framtidens sociala robotar utvecklas.
−Vi vet redan att det krävs ett ömsesidigt förhållande för att man ska känna sig bekväm i relationen till en robot. Det kan ge en känsla av beroende och vanmakt om man bara är en passiv mottagare av hjälp och inte kan förstå roboten eller göra sig själv förstådd, säger hon.
En av studenterna som utforskat vad det är som krävs för att man ska känna tillit till en robot är civilingenjörsstudenten Mikael Gråborg. Till sin hjälp har de haft roboten Nao, en forskningsrobot som man genom programmering kan variera personlighetsdragen hos.
–Vi såg uppenbara tecken på att robotar med mer mänskliga drag gav en större tillitskänsla hos de äldre. Tydligast märktes det när testpersonerna före försöken hade en negativ attityd till robotar generellt, säger han.
Han och hans tre kursare har bland annat låtit testpersoner spela sten, sax, påse med Nao samtidigt som man varierat robotens röst och rörelser i de olika spelomgångarna. Ibland var roboten mer mänsklig både till röst och rörelsemönster, ibland var den mer robotlik.
−Många av de äldre var positiva till att roboten hade mänskliga drag och att den gick att samverka med. De tyckte det var lättare att prata till ett ansikte än till en låda, säger Amanda Bjernestedt, en av studenterna på kursen.
De som arbetat med robotprojektet är Mikael Gråborg och Josefin Karlsson, studenter på civilingenjörsprogrammet Informations- och kommunikationsteknik samt Amanda Bjernestedt, och David Sivén som läser masterprogrammet i kognitionsvetenskap.
Alla fyra studenter är eniga om att det har varit givande och roligt att få arbeta med människor som kommer från en annan miljö än den egna. De har lärt sig mycket av varandra och sättet att ta itu med problem.
– Men framför allt har det varit spännande för oss att arbeta med äldre. De har intressanta tankar om robotar, säger David Sivén.
Text: Jessika Sellergren