Tid att resa, tid att tänka?

September var en månad full av resor. Började med ett möte om ESS i Bilbao där jag representerade Lunds universitet. Det händer mycket runt ESS och det är hög tid att vi får till ett strategi arbete, såväl inom Lunds universitet som nationellt! Veckan efter bar det av till Graz för en konferens, ESSCIRC, inom mitt eget forskningsområde, elektronikkonstruktion. Roligt att träffa kollegor, hålla kontakten och ta del av nya arbeten. Ett snabbt stopp hemma för avfärd mot Gdansk och en utvärdering av deras tekniska universitet för CESAER, en sammanslutning av ledande tekniska högskolor i Europa. Mycket intressant men hinner man se något? Glamoröst? Uppleva nya platser? Nej, det är lite tid till nöjen och förlustelser. Dock han man med några tapas på Cafe Iruña i Bilbao, välkomstmottagning i Tesla högspänningslaboratoriet på TU Graz och ett besök på Solidarnosc-centret i Gdansk.

Därefter den lite längre men dock fragmenterade turen till Stockholm, Bryssel och Japan. I Stockholm delades The Marcus Wallenberg Prize ut för framsteg inom det spännande området nanocellulosa, spännande! Banketten med prisutdelning samt efterföljande symposium var på Grand Hotel i Stockholm. Det var glamoröst! Efter det bar det av för dekanresa till Bryssel med några dagars fullspäckat program där vi träffade svenska EU parlamentariker, besökte Sveriges ”EU ambassad” samt andra organisationer. Ömsom vin, ömsom vatten … Det var också nyttigt att träffa universitetsledningen och dekanerna i en annan miljö och det var många stimulerande diskussioner. De andra avslutade med en fredag i Leuven medan jag flög till Japan, missade anslutningen i Frankfurt och kom för sent (utan egen förskyllan för en gångs skull) till mötet mellan japanska och svenska universitetsföreträdare på Svenska ambassaden i Tokyo. Fick snabbt byta till kostym, vit skjorta och slips på ambassadens toalett och sen var det samma dresskod i 4 dagar. STS Forum i Kyoto, besök på University of Tokyo och Keio University tillsammans med LU:s prorektor Eva Wiberg. Sista morgonen i Tokyo tänkte jag besöka den klassiska fiskmarknaden Tsukiji som visade sig vara stängd vissa onsdagar, naturligtvis var detta en sådan. Märkligt att vandra i denna i vanliga fall hektiska miljö tidigt på morgonen helt öde. Hann dock med lite fantastisk sushi. 

Hektiskt men kul och en hög förbrukning på vita skjortor!

Och sen var det tänkandet. Resandet innebär ju många nya kontakter och många nya intryck som skall behandlas, smältas och värderas. Vilket var bra och vilket ger något? Hur viktigt var det? Ofta vet man inte förrän långt senare… Men resandet innebär ju också att det är mycket här hemma som blir lidande, både privat och på jobbet. De möten och de saker man borde tagit tag i som blir hängande och sen har man fullt upp med att komma ikapp. Hur gör man avvägningen och hur prioriterar man. Inte lätt! Min vicerektor för forskning, Erik Swietlicki, frågar ibland om jag har tid att tänka. Och ofta frågar jag mig själv samma sak! Faran är ju att man bara kör på och inte stannar upp och reflekterar. Där kan resandet ibland bli en tid för reflektion till exempel långa flygresor. Dock gör ju WiFi på planet och möjligheten till fortsatt uppkoppling intrång i denna ”frihet”. 

Väl hemkommen var det full fart igen. Det är snart dags för våra inspel till forskningsproppen. Jag tycker att ett inspel borde vara en förändring av Akademiska hus uppdrag så att dom har en roll för att långsiktigt stärka och utveckla infrastrukturen vid Sveriges universitet och högskolor för att främja forskning och utbildning. Det vill säga, ett utökat uppdrag förutom att vara en kassako till staten. Har man råd att ge 6,5 miljarder i extrautdelning borde man kunna stödja oss mer. Hyressättningen av nya specialanpassade lokaler hotar att utarma de forskargrupper som använder dem. Renovering av föreläsningssalar med efterföljande hyreshöjningar tär på en ansträngd utbildningsbudget och drabbar våra studenter. Det är dags för en förändring!