Människans utveckling beskrevs länge som en evolution där homo sapiens tack vare sin stora hjärna fick den fördelaktiga förmågan att skapa och använda redskap. På senare år har forskning visat att motsatsen är sanningen närmare. Människan och människans hjärna har utvecklats beroende på att hon har använt sig av redskap – av teknik.

Peter Broberg och jag har haft samma övertygelse – människan är sedan begynnelsen en teknisk varelse och vårt samhälle överlever inte utan teknik. Därför är det så viktigt att de som  utvecklar och använder teknik

har en ödmjuk syn på sin roll i samhällsbyggandet. Vår ambition har varit att beskriva ett alternativ till mänsklighetens historia som hjälper oss att se utmaningar och möjligheter i vårt tekniska samhälle. Ur detta föddes en bildbaserad historieskrivning som bygger broar mellan människa, teknik, kultur och samhälle – kunskapskonst – Technolution. Peter Broberg är författaren, konstnären, filosofen och inte minst humanteknologen i bilderna.

Skotte Mårtensson

(Peter Broberg avled 3 januari 2006)

Människans utveckling är knuten till tekniken. Den evolution som man sedan Darwin kunnat teckna en allt tydligare bild av, omfattar livets

utveckling från de första bakterierna och cellerna fram till de primater som vi också tillhör. Under de senaste decennierna har uppmärksamheten kring handens och armens inflytande för människoskapandet tilltagit. Handen och armen i samspel med tekniska föremål är en viktig faktor i människans tillkomst. En samverkan mellan

ökad hjärnkapacitet, språklig utveckling och framställning av tekniska föremål kan konstateras innan människan träder fram på scenen i Östafrika.

Vi kan därför tala om tre utvecklingsfaser:
den biologiska evolutionen och den teknikinfluerade evolutionen. Den senare fasen innebär en överlappning av evolutionär utveckling och

teknikpåverkad evolution (teknolution) – från hominid till människa. Efter det att den moderna människan uppstått – Homo Sapiens – så övergår

processen i en tredje utvecklingsfas en människa – samhälle – teknolution.

Det finns ett antal viktiga milstolpar på vägen fram till att teknolutionen tar vid. En sådan är när livet i vattnet tar steget upp på land. En varelse

– en devonisk grodfisk – har ett anatomiskt särdrag, nämligen fenor som är vridbara. Detta gör det lättare att ta sig fram på land och dessa

fenor blir ursprunget till landdjurens extremiteter. Det är denna vridrörelse som ger primaternas användbara underarm och som gör att handens funktioner – att gripa, lyfta och bygga ut sig själv med redskap – får så stora möjligheter.

En annan milstolpe är när en tidig primat som svårligen kunde klara sig på marken, söker sig ett nytt ekosystem. Primaten skapar sig en trädtillvaro och uppe i träden läggs en grund i människoblivandet. Detta sker genom den krävande akrobatiken i träden. Att kasta sig från gren till gren kräver synskärpa och precision, stereoskopisk syn och en griphand som fungerar exakt och säkert. Allt detta kräver en samordning av det centrala nervsystemet och hominiden, förmänniskan, uppstår.

En tredje milstolpe uppstår då skogarna krymper för 5 miljoner år sedan. Då tvingas hominiderna ut på slätten. Varelsen som träder ut ur skogsbrynet, har upprätt gång, fot med häl och blad som ger stadga och vandringsmöjligheter. Armar och händer är fria för vapen och verktygsanvändning samt senare för redskapsframställning. Hjärnans tillväxt tar riktig fart för 1,5 miljoner år sedan och köttätandet bidrager med den extra energi som behövs.

Dessa förutsättningar och trycket från den nya miljön och dess faror öppnar upp för teknikfaktorn. Vapen och verktyg framkommer och den mer komplexa tillvaron sätter tryck på hjärnan som växer. När det stadium nåtts då vi talar om människan, då finns tekniken sedan länge i handen. Det är teknikanvändningen och framställningen som pressar fram människan. Det är i och med detta som evolutionen övergår i en teknolution. Den biologiska evolutionen avstannar (eller är omärkbar) och förbättringen av människans funktioner sker därefter genom teknisk förstärkning.

Människans mekaniska och elektriska grundfunktioner – att sätta ihop, att sönderdela, att förflytta samt att sammanfatta, urskilja och uppleva – byggs ut, förlängs, förstärks och förbättras. ”Homo Technicus” framträder som den teknikbärande människan i det teknologiska samhället.

Det har således aldrig funnits en människa utan teknik. Tekniken är en av grundorsakerna till människotillblivelsen och det är därför konse-kvent när Jacques Ellul skriver: ”att existera är att använda teknik.”

Begreppet ”technolution” står för den teknikpräglade utvecklingen, såväl dess individförstärkning som dess samhällsformande effekter. Samhället idag präglas starkt av tekniken och det teknologiska systemet som helhet betraktas av till exempel Jacques Ellul som ett system som är självdrivande.

Technolution behandlar relationerna människa-teknik-kultur-samhälle – historiskt, nu och framöver.

Vid Center för Technolution, LTH, Lunds Universitet, arbetas det med de problemställningar som knyter sig till människan, teknologin och samhället. Denna aktivitet berör evolutionens betydelse speciellt människans tillkomst, teknikhistorien, tekniktillväxten och den teknoorganism som är på väg att utbreda sig i och över det globala samhället. Denna teknologiska tillväxt utgör människans största utmaning i dag och den måste synliggöras inte bara i skolan och vid universiteten utan också på olika håll i hela samhället.

För att belysa dessa komplexa relationer är bilden speciellt användbar och bildspråket TELL (Technolution Educational Language Lund)  har detta pedagogiska syfte. TELL är således det bildmässiga uttrycket för Technolutionkonceptet.

TELL kan ses som ett system av orienterings-tavlor i det komplexa teknikpräglade samhället. Dessa tavlor ska förutom orienteringen också ge kunskap och stimulera till reflexion kring olika problemområden.

Ett bildspråk är ett nödvändigt hjälpmedel för att illustrera de human-teknologiska relationerna och öka förståelsen för sambanden i samhället. Det har hävdats att vi passerat den tid då texter var tillräckliga för vår kunskapsutveckling och att bilden nu har trätt in som ett nödvändigt hjälpmedel. Föreställningen finns att vi gått in i ett samhälle där information från bilder dominerar. Man talar om vändpunkten som ”a pictorial turn”. Bilden som informationsbärare, som
kunskapsbyggare och som överblicksordnare
får i ett sådant samhälle en tilltagande betydelse.

I ett bildspråk är bilden det primära, motsatt vår bokliga tradition där texten är det väsentliga och bilden en stödkomponent. I TELL-mönstret är det bilden som utgör det ordnande och bärande elementet, medan texten avses bidra med preciseringar av olika förhållanden. Texten kan användas som signalord på bilden eller som en utanför bilden liggande text. En speciell bildtextstruktur är gjord i TELL.

Uttrycket ”en bild säger mer än tusen ord” är känt. Vad som ligger i detta är att bilden kan ge en mängd aspekter på något som kan vara svårt att uttrycka i ord. Komplicerade samband och relationer kan uttryckas på ett mera överblickbart sätt i en bild och väsentligheter framhävas mera uttrycksfullt.

En annan speciell kvalitet som bilden har – som texten saknar– är att bilden ger en omedelbar information om hela kontexten med detaljer och allt. Motsatt detta ger en text en linjär införing i ämnet och förmedlar intryck längs ett löpande band. Texten byggs upp logiskt och kräver att läsaren följer textförfattarens resonemang steg för steg. Komplicerade beskrivningar kräver dessutom ett gott minne hos läsaren, så att man kan följa eventuellt långa serier av argument och informationer.

Detta är en krävande och bunden process – man kan säga en diktatorisk process. Den passar för den som kan följa författarens tankebana.

Bilden har betydligt fler frihetsgrader. Den ger ett omedelbart totalintryck med helhet, delar och detaljer i en kaskadupplevelse. De som betraktar bilden kan gå in i den och använda den på många olika sätt. Det är upp till vars och ens personlighet att ta till sig bilden och den är därför mera demokratisk än texten.

Bilden kan också mycket lättare beskriva komplexa samband och kräver inte långa logiska tankeförlopp. Den kan tolkas både intellektuellt och känslomässigt på ett bredare och djupare sätt än texten.

I detta arbete kommer estetiken in på ett mer målinriktat sätt än vad som är vanligt. Den estetiskt högvärdiga bilden får förmodas ha ett större pedagogiskt värde än den som är mindre estetisk. Den estetiska systematiken ställs likaså inför nya krav om processer, relationer och situationer i samhället blir kopplade till bilden. Detta innebär krav på att bildämnet genom en relevant samhällskoppling utvecklas för en ny pedagogik där det komplexa ska göras gripbart.

Bildanvändning i undervisningen kan vara avgörande för om de unga generationerna får förståelse för och kunskap om det teknokulturella samhället. Utan en sådan insikt utsätts det demokratiska samhället för stora problem. Man kan därför se bildspråk som en nödvändighet för vårt samhälle.

Gör man detta till häst eller i bil ökar aktionsradien, tid sparas etc. men resursuttaget växer. Varje vinst teknologin ger kostar något och det är medvetenheten om dessa nya relationer som måste växa. Samhällets kapacitet och resursanvändning är i grunden summan av individernas aktiviteter. Technolution-konceptet är ett instrument som kan användas för medvetandetillväxten. I grunden är dess syfte att koppla ihop människan, teknologin, kulturen och samhället genom bild och bild-text-användning. I denna koppling ska den biotekniska kontaktytan vara tydlig och kunna stärka insikten om teknologins betydelse.

Det är i dessa aktiviteter som vår tids harmoni och balanssystem vilar. Samhället har bland annat genom skolor och universitet en stor uppgift att lyfta fram detta.